TOPIK. Test of Proficiency in Korean.
Jag har känt mig stressad och ur form senaste tiden. Nästan så att jag har fått flashbacks från min tid på mitt första företag i Japan, där jag inte trivdes alls och mådde piss under långa perioder. Jag tror att min nuvarande situation i sig, snart 30 bast och jobbande för minimilön i Korea på ett visum som snart går ut, bidragit till min orolighet. Men en kanske ännu större anledning till det är det prov som jag skrev idag. Oroa mig inför ett prov har jag inte gjort på länge, och det påminner lite om när jag gick i lågstadiet och var så tävlingsinriktad att jag till och med fuskade på mattetesten. Men den här gången var det också väldigt viktigt att få ett bra resultat.
TOPIK är det enda riktigt standardiserade testet för kunskaper i det koreanska språket och består av tre delar: hör- och läsförståelse samt skriva. Om någon hade frågat mig för ett halvår sedan när jag hade varit i Sydkorea två månader och var mitt uppe i mina koreanskastudier på Seoul University, så hade jag nog svarat att jag var orolig för hörförståelsen. Sedan dess har jag dock fått tillfälle att öva på att höra och förstå koreanska varje dag, och det är nog mitt starkaste kort vid det här laget. Och skriva och läsa, koreanska är ju så pass likt japanska, så det kan väl inte vara så svårt.
Man får sitt TOPIK-betyg efter en sexgradig skala där nivå sex är den högsta och nivå ett den lägsta. Dessa nivåer är uppdelade på TOPIK 1 och TOPIK 2. TOPIK 1 är för nybörjare och man kan uppnå 1 eller 2. För att få betyg 3 och högre behöver man anmäla sig till TOPIK 2.
http://www.topik.go.kr/usr/lang/index.do?home_seq=221
De är inte särskilt snälla utan endast viss information finns på engelska på deras hemsida. Det mesta är på koreanska. De har en video där de förklarar hur man anmäler sig, och genom att följa den bör man kunna navigera sig genom hemsidan utan att vara ett ess på att läsa koreanska. Jag skulle tro att det finns andra portaler om man planerar att ta TOPIK utomlands, men är inte helt säker. En snabb googling visade inga relevanta resultat för Sverige, så kanske går det inte att ta i Sverige.
Hur som helst så anmäler man sig ett par månader i förväg och betalar 50,000 won. Här i Sydkorea försvinner platserna i Seoul där man kan ta provet på endast några timmar, och jag var lite sent ute och fick ta ett tåg 40 minuter ner till Gyeongi-provinsen och Hansei University.
Ta dig till klassrummet där du ska skriva provet och kom ihåg att ha med dig legitimation. Det är en hel del väntetid, man måste vara på plats 40 min innan provet startar. Man får endast svara med den penna man blir tilldelad på plats, så det är ingen poäng att ta med sig sin egen. DOCK! Kom ihåg att ha med överskrivningstejp (?) då det är godkänt att använda. Jag hade inte med mig men fick låna av provövervakarna under provets gång. Jag var dock tvungen att räcka upp handen varje gång jag behövde låna, så det är bra att ha med sin egen.
60 min hörförståelse, 50 minuter skriva. Sedan tjugo minuters paus och efter det 70 min läsförståelse.
Testet börjar med hörförståelse. Det är flervalsfrågor (ett till fyra) så även om man gissar har man 25% chans att träffa rätt. Det gick ganska bra för mig och jag kände att min hörförståelse har blivit bättre under senaste tiden. De sista 4-5 frågorna var dock väldigt kluriga och jag fick gissa mellan två eller tre alternativ. De första frågorna fick man dessutom endast lyssna på en enda gång, så det finns en risk att jag missat någon fråga där också.
Sen följde skrivdelen. Och fy fan. Jag hade hört att tidigare klasskamrater att man har ont om tid, men jag brukar vara väldigt snabb och trodde att det skulle vara lugnt. Vilken tabbe. Först kommer två lätta frågor där man ska slutföra en mening. Sedan kommer två mindre uppsatser, en på 300-400 ord och en på cirka 700 ord. Jag tog min tid och började tänka och skissa på utformningen på den första. När jag sedan började skriva på provpappret och närmade mig slutet på första uppsatsen upptäckte jag att det inte fanns alls mycket tid kvar. Och jag hade den stora uppsatsen kvar. Jag fick avbryta första uppsatsen mitt i en mening och börja skriva på den andra istället. Men trots att jag skrev så snabbt jag kunde, utan någon struktur eller tanke, hann jag bara med en tredjedel av de 700 orden. Att 50 minuter kan gå så fruktansvärt fort…
Därpå följde en rast på tjugo minuter och sedan var det dags för läsförståelse. Läsförståelsen var också svårare än jag trott. Trots att jag har hjälp av att kunna japanska (många ord, framför allt akademiska och formella ord är väldigt lika) var det väldigt klurigt. Även om jag hade haft mer tid hade nog de sista fyra-fem frågorna varit svåra, men som det var nu hade jag inte alls tid att ens försöka läsa utan fick gissa hejvilt på slutet.
Nedan kan ni finna hur de tilldelar en olika nivåer:
http://www.topik.go.kr/usr/cmm/subLocation.do?menuSeq=2210101#none
Jag hade hoppats på nivå fem, dvs mellan 190 och 229 poäng av totalt 300 möjliga. Men eftersom jag fuckade up skrivdelen blir det svårt, förmodligen omöjligt. Jag skulle gissa på kanske 35 poäng på skrivdelen. Det skulle innebära att jag behöver 155 poäng på övriga delar. Eller 77.5% rätt. Inte helt omöjligt, men näst intill, med tanke på att jag gissade hejvilt på ett antal frågor på läsförståelsen samt var osäker på ett flertal på hörförståelsen. Så förmodligen blir det nivå 4. Resultat får jag dock reda på först i slutet av maj, dvs man måste vänta en och en halv månad.
Tips för de som ska skriva TOPIK:
1) Ta med överskrivningstejp (Heter det ens så? Min svenska är så kass numera)
2) Lägg inte ner överdrivet mycket tid på svår grammatik. Det var inte så många frågor man fick användning av det. Jag spenderade timmar på att nöta in oanvändbar skitgrammatik helt i onödan.
3) Plugga istället på att skriva. Snabbt och, om möjligt, med struktur, rätt punktering och mellanslag på rätt ställe. Skrivdelen är en tredjedel av poängen men de två uppsatserna står för 80 poäng. Så det gör stor skillnad och med lite förberedning kan man nog få 60 poäng istället för 35 poäng (som jag skulle tro att jag får).
4) Läs nyheter och annat tråkigt med mycket Hanja-vokabulär. Läsförståelsen är en sörja av Hanja-ord och trycksvärta.
Anledningen till att jag oroade mig så mycket inför provet var inte att jag som på lågstadietiden kände att jag måste vara bäst av alla, utan helt enkelt för att om jag lyckas uppnå nivå fem så ökar det förmodligen mina chanser att få ett jobb här i Sydkorea. Det är en stämpel på att man är bra på koreanska helt enkelt. Så att jag inte lyckades bättre känns jäkligt surt.
Dock. Även om jag har fördelen av att kunna japanska så har jag endast pluggat koreanska seriöst sedan juni förra året, så att be om högre än nivå fyra, dvs ”upper intermediate” är kanske att be om för mycket.
KOREALTID 